Ingenjörer arbetar inom många olika områden, ett av dessa är att skapa mobiler. Sverige var det första land som utvecklade ett system för mobiltelefoni. Den första versionen av systemet, som hette MTA, stod färdig år 1950. MTA var förkortning för ”MobilTelefonisystem version A”. Med tiden kom fler versioner, som kallades MTB och MTC. Den sistnämnda utvecklades därefter till NMT450. Det allra första mobilsamtalet gjordes år 1950 av Sture Lauhrén, ingenjör. Han ringde upp fröken Ur på mobilen. Många år har gått sedan dess, och idag går det till och med att underhålla sig med spel som iGame mobile var man än befinner sig, tack vare ingenjörskonsten bakom mobilen.
Celler och cellulära telefoner
Det cellulära nätverket, också kallat det mobila nätverket är avsett för kommunikation och har en sista länk som är trådlös. Detta nätverk har distribuerats över geografiska områden som kallas för ”celler”. Varje område har en eller flera stillasittande mottagare som finns i en basstation. Med basstationernas hjälp går det att ge cellen täckning på nätverket. Detta mobila nätverk kan sedan användas för att överföra data, tal och många andra typer av innehåll. För att cellerna ska kunna skilja innehållet åt så använder varje cell sina egna frekvenser. Cellerna ger tillsammans radiotäckning över ett stort geografiskt område. Mobiltelefoner och andra mobila enheter kan därför kommunicera med varandra via nätverket.
År 1979 lanserades det första cellulära nätverket på marknaden. Det kallades för generation 1G och ”Nippon Telegraph and Telephone” stod bakom nätverket. Först lanserades det endast i Tokyo i Japan. Men fem år senare hade nätverket NTT utvidgats till hela Japans population. Det blev därmed det första nationella 1G-nätverket.
Landskapets uppdelning i celler gör det möjligt att ha lägre effekt på basstationen. Det går också att ha samma frekvens på skilda platser utan att det uppstår konflikter. En annan teknik kallad roaming gjorde det möjligt för en användare att röra sig mellan celler. Med tiden ändrades begreppets innebörd till att betyda när en användare reser till ett annat land och då använder sig av det nya landets egna mobilsystem.
Mobilens konstruktion
En mobiltelefon, idag också kallad smartphone, är en trådlös och bärbar apparat som möjliggör mobiltelefoni. Enheten hålls i handen och har många olika funktioner, bland annat möjligheten att sända SMS eller textmeddelanden, hålla videosamtal och talsamtal utan bild.
En modern smartphone är en kombinerad handdator och mobiltelefon. De första varianterna hade fysiska knappar, vilka snart utvecklades vidare till virtuella tangentbord som ligger på en pekskärm. En mobiltelefon är egentligen ett datorsystem med flera periferienheter. Den kan innehålla upp till ett tiotal radiosändare, vilket gör det möjligt för den att exempelvis sända musik över fm-bandet samtidigt som den delar internet till andra enheter. De flesta tillverkare av smartphones bygger upp telefonerna genom att först köpa en kretsfamilj från en av de fåtaliga tillverkare som nu existerar på marknaden. De väljer sedan en display till enheten, lägger in kretskorten och skapar ett snyggt designat plastskal till. Antennerna är ingjutna i telefonens plasthölje. Det är ofta ont om plats inne i skalet, vilket gör att antennerna sätts där de får plats. Genom fortsatt utveckling kan mobilerna hela tiden bli mer avancerade och utföra fler funktioner.